ok så här e det...

Mitt inlägg igår va kanske lite i hårdaste laget men det hela ligger till så här:

Jag har börjat på en ny bantningskur i tisdags.Dels för att jag känner mig stor och fet och trivs inte alls med mig själv, och dels för att jag skulle vilja ha ett barn till snart och vill inte bli stor som en skånetrafiksbuss.
Jag går på Cambridgekuren vilket innebär att jag bara dricker måltidsersättningar och äter absolut inget annat.Bara att lyckas hålla sig bort från allt vad äta heter e en så jävla kamp och det e precis lika svårt som något annat beroende som helst.Jag har alltså inte "ätit" något sedan i tisdag och e själv stolt över mig själv för att ha klarat detta.Tyvärr så e ju både mitt tålamod och framför allt humör i botten.PMS x 1000 ungefär.
Missförstå mig inte jag trivs jättebra med mina arbetskamrater men med tanke på hur man mår psykiskt nu så tar man åt sig extra när folk inte tänker sig för innan man säger nåt. Det e absolut inte lätt att alltid tänka på vad man säger och jag tror inte att de menar vad de säger heller men som sagt jag tar åt mig allt när jag e nere.

Men i alla fall.....

Idag e min 4:e dag utan mat och peppar peppar idag känns allt mycket bättre....

Ha det!